När 2018 skulle passera för ett år sedan ville jag bara lämna det året långt bakom mig. Minns bara 2018 som året jag var sjuk i cancer, riktigt dålig, med cellgifter, strålning och operation. Och jävla många resor tur och retur Lund.
Jag ville att 2019 skulle bli det bästa året. Jag hade anmält mig till Vätternrundan, Siljan100, köpt trainer och gav mig fan på att bli stark(are).
(Jag har taggat länkade inlägg i texten, klicka på dem, så kan ni läsa hela handlingen)
***
Fick äran att vara Ambassadör för Cykeltjejer.se 2019. Sådan heder. Tack för detta året.
I januari blev vi med husvagn. Ja, nu eller aldrig. Vi insåg att livet är för kort att skjuta fram saker, man vet inte vad som händer. Vi har ju känt på den resan kan man säga. I juli gjorde vi den bästa resan någonsin, men husvagnen. Drömresan. 2 veckor ner i Europa. 1 vecka på Kroatiska ön Malin Losinj, vilket paradis! Slovenien, Österrike, Tyskland och hem.
Träningsevent i Lund. Workout Lund. Lika svettigt och rolig, som vanligt när dom arrenderar event.
Efter 4 år inom säkerhetsbranschen var jag trött på att jobb. Jag sökte mig vidare inom VVS-branschen istället. Fick jobbet och sa upp mig i april, började nya jobbet i maj. Jag är så glad att jag tackade ja, bland det bästa som kunde ske. Att verkligen tycka om att gå till jobbet är uns av lycka. Sen jobbar jag fortfarande inom entreprenad/bygg, vilket jag tycker är så roligt. Projektadministratör som det så fint heter.
Abloc Landsvägsläger i Kalmar. Älskar detta läger. Härligt gemenskap, många samlade mig och nya cykelvänner funna. Jag åkte dit själv, men man känner sig verkligen inte ensam när man kommer dit. Varma famnar och gemenskap.
Cyklade Siljan Runt för första gången, men She Rides, som ett genrep inför Vätternrundan.
Finaste frågan om jag ville bli Ambassadör för She Rides. JA! Såklart. Vilken heder!
Jag var stark nog och startade MTB-Vättern, Tjejvättern (vann startplats av Stadium) och helgen därpå cyklade jag Vätternrundan med She Rides som LEDARE. Att cykla med just She Rides har vart en dröm flera år. Och nu blev den sann. Amazing.
I augusti flög jag till Stockholm, en hel dag med She Rides, umgänge, utbildning i cykelteknik i finaste sensommar solen. Fick låna cykel av Karin, så skoj att kunna vara med.
Siljan100. Galnaste jag gjort. över 160 km mtb i skogen runt Siljan. Jag körde hem till Leksand och starten gick i Rättvik. Drygt 50 startande. jag cyklade solo. Helt ensam i ödemarken 11,5 timmar. Så jävla jobbigt, men så jäkla nöjd och stolt att jag gjorde det. Vill igen…men med starkt sällskap.
Idre Fjäll med She Rides. Bara ord går inte att beskriva. Magi!
Crossfit klubbtävling. Jajamän. Jag och Sussie körde. Aldrig gjort det, men det var så skoj, så tungt och häftigt.
Jag sa upp mig i december som instruktör på gymmet jag tränat på i 8 år, instruerat i 4 år. Jag känner att det är dags även här att gå v i d a r e. Jag kommer börja på en annan anläggning där jag har några vänner redan. Det känns så himla bra! Längtar riktigt mycket nu, till nya stället och utmaning.
Konserter: Magnus Carlsson och Danny Saucedo.
Minitrippar med husvagnen: Böda Strand, Isaberg, Varberg och Norje Boke.
Minus i år – Trädgården/tomten har fått lida. Inte alls mycket gjort ute, vi valde annat istället, att uppleva.
Summa sumarum… Det här med att gå vidare. Det känns som det har vart temat på 2019. Jag bad om ett bästa år. Det hände så mycket. Händelsefyllt och häftigt. Måste nästan nypa mig i armen…
Vad händer det jämna året tro? Lite planer har jag, det kommer att komma i ett annat inlägg..