Ett tyngre pass…

Igår söndag var redan tanken att köra cykelpass ute redan bestämt på lördagen…

Väl på förmiddagen så tänkte jag dra ut men väntade till efter lunch. Behövde röjs här hemma innan. Sen var jag en velade typ länge. Hmm ska cykla själv. Som vanligt. Pepp idag. Not! Hmm skogen eller landsväg. Valde landsväg. Men tog min mtb istället. Det suger mer i däcken på vägen och det blir tyngre. Så det blev min vanliga 40 km runda som börjar med 3 km svagt uppför redan från tomten. Man hinner bli väl varm. Mitt på rundan drog jag en kort avstickare genom skogen för att mummsa på skogsluft och stigar.

Trött som tusan när jag kom hem. Tur jag fixade hemmet innan turen. Soffan var skön sen.

Tunga intervaller…

Älskade hatade intervaller. Idag blev det tur på cykel istället för gymmet ikväll. Solen sken så jag drog iväg. Riktigt blåsigt idag. Kändes i benen.

Intervallrundan ca 2500 m lång  i skogen på stig och tung grusväg. Grusvägen lång och seg uppförsbacke…galet tungt med blåsten på det. 4 varv körde jag på denna runda. Sen kämpade jag mig hem i blåsten…trött och mjölsyran skvalpade i benen och dyngsur av svett. Hard work.

Visst känner jag att flåset ligger efter nu efter min sjukdomsperiod. Men det är bara att kämpa. Kämpa och inte ge sig. That´s me!

Äntligen utepass!

Första passet på min racer efter min cancerbehandling. Igår lyste solen som bäst, det var lite blåsigt. men ack så skönt tur. Underbart, helt magiskt. 110 minuters trampande, Bästa hastighet 35 km/h. jag bara kände hur benen svarade och jag log. Stum i benen sen, åh ja, det var ett tag sedan jag körde på såhär.

Att våga leva, att göra det man vill. Skit i vad andra säger. Gå er egen väg. Gör det ni själv vill. Ta ingen skit. Just do it!

Intervaller is coming up…

Ikväll blir det spinning intervaller så det ryker…Les Mills Sprint 12. Ha va roligt det ska bli och fräsa på så gått det går.

Illamåendet sitter kvar…så jobbigt, bara att äta denna skit medicin och va glad. Sover halvkast om nätterna. Mycket som kommer ikapp nu. men annars bra.

Har inte vart ute på cykel ännu. Nu framöver någon helg blir det dags. Denna helgen drar jag med mina fina gymkollegor på Les Mills Live i Globen Stockholm. Som jag längtat. Ska bli skoj och komma iväg lite.

Från Krasslig Till Lycka!

Dryg vecka. Magsjuk i mitten på veckan. Avboka pass, fest och annat skoj. Så tråkigt. Hade sett fram emot att träffa fina vänner på fest i fredags. Men på benen igen lagom till lördagen. Tack för det liksom.

Så cirkelträning igår när lilla tösen körde sin träning. CXWORX + RPM Spinning idag. Så skönt. Men jag känner att pulsen sticker extra uppåt nu efter all behandling så jag har koll på klockan NOGA.

Så nu går denna nöjda tjej och lägger sig!

Cykelvasan 2013…

När man ligger kass längtar man ännu mer efter att komma ut och göra det man bara älskar att göra. Träna, cykla, smaka på naturen…typ!

I år är det 5 år sedan jag och min man cyklade Cykelvasan och det har dessvärre bara blivit den gången, 2013. Innan Öppetspår var påtänkt. Loppet var K A O S iallafall för oss vanliga motionärer som trängdes med alla andra elitåkare osv. Men jag är så sugen och blir så sugen att cykla, för idag går Cykelvasan från Sälen, Öppetspår gick redan igår och blev ett lite mer kletigt lopp med tanke på regnet, men det är ju härligt att vara lite skitig.  Jag vill cykla nästa år!!! Men full gas och hårt pannben!!!

Här kommer min racerapport från 2013…bara för att….

18 augusti 2013

Cykelvasan 90 ~ Racerapport

”Jag älskar mtb, galen i det!
Efter förra årets Cykelvasan 90km så kände jag: detta lopp måste jag och T köra!
Läste peppande racerapporter, hängde på låset när platserna släpptes och ja, väntat i nästan ett år på denna höjdpunkt.
Besviken, efterpirr och lyckorus, känner jag det..nej, faktiskt inte.
Vi var taggade som tusan när vi kl 11:00 drog iväg genom start.
Lång uppförsbacke och detta kan bli bra, jävligt roligt!
Detta lopp är inte ett dugg tekniskt. Blandade vägar och stigar. Underbar publik och bra med kontroller som har allt man kan tänka sig.
Jag uppfattade aldrig några jobbiga delar. Dock hade det regnat på natten så det var geggigt och det verkligen sög i däcken på vissa ställen. Dom omtalade guppen i Mångsbodarna är inte trevliga om man inte vet om dom. Nu visste jag som tur om dom tack vare racerapporter från förra året, vilket jag tackar för.
Men…att när man själv startar i mitten och hela tiden blir omkörd av tidsjägare som inte visar någon som helst hänsyn.
Kungar på hjul kan man nog med bra ord kalla det!
Detta gör mig jävligt lack. Pratade med fler och dom var lika arga och rädda som jag.
Jag ville om många gånger, men kunde inte, för jag blev prejad. Två olika styren i sidan…FAN!
Att passera fyra olika olyckor som behövde sjukvård men ambulans är inte speciellt skoj.
Nu är det blandat med olika cyklister i spåret och det gäller väl att ha skoj..
Jag fick ALDRIG kramp eller känningar. Jag kunde pressa in i mål och känna att jag kunnat mata 5 mil till.
Är inte världsnöjd med tiden så jag vet att jag kunnat komma in 30 min tidigare in.
Men det gick inte. Pga av alla galningar.
Jag har kört bla Nya Långa Lugnet och Snapphaneturen. Vilken skillnad!
På dom loppen är alla hjälpsamma, trevliga och visar hänsyn.
Här hojtar man till ordentligt i tid när man ska köra om.
Jag säger bara seeda. Det vore fan så mycket bättre om dom snabba körde först.
Först elitgrupper, sen elitmotionärer och sen motionärer. Detta är galet att vi motionärer som inte har samma tidspress som dom duktiga elitmotionärerna ska köra efter oss och vi ska känna oss sjukt jagade och inte kunna jaga in vår tid i vår takt utan att bli nedkörd i diket..
Man ska inte behöva känna sig rädd som många var.
Alla är värda att gå i mål med leende på läpparna.
Cykelvasan kallar jag inte ett roligt upplevelselopp. Jag kallar det för Vansinnesloppet!
Hursom.
Alla har olika åsikter och tycken. Detta var mitt. Jag föredrar svåra och tekniska lopp. Så mycker roligare. Att få kämpa över rötter och sten. Slänga cykeln över axeln och springa genom skog, det såna lopp jag vill köra!
I vår då jävlar, jag har planerat.
Som sagt, jag är så galet nöjd med min kropp. Mår så bra, ingen träningsvärk, inga känningar.
Jag körde enbart på vatten och rawfood barer som jag vet funkar för min mage.
Inga konstigheter bara goda vanor.
Min tid 4:53. Min käre sambo 4:55.
Ok tid med tanke på omständigheterna. Dock hade jag hoppats på mellan 4-4:30 timmar.
Köra Cykelvasan igen…jag kommer som jag känner idag inte att hänga på låset när anmälan öppnar.”
 

Engelbrekten 2017..

Idag gick Engelbrektsturen i Norberg. För ett år sedan, 24 juli 2017 var jag där och körde detta roliga lopp 70 km på stålhästen. Jag hade önskat så att jag vart där idag och cyklat det. 

Kan det vara så att det var pga att det gick så bra som det var så roligt? 

Jag vill dela min race rapport IGEN, trots ett år sedan. För detta var fjärilar i magen lopp..

****************************************************************

RACERAPPORT ENGELBREKTSTUREN

24 JULI, 2017

Det här må låta som ett skrytinlägg. En glad och feg motionsamatör här och som är galet glad efter gårdagens lopp- EngelbrektsTuren 70 km mountainbike.

Jag har sen några år drömt om att få köra detta lopp. Det skall vara tufft, mycket grus och lite knixiga stigar som jag älskar.

Jag var i Norberg strax innan 09:00 igår. Anmälde mig, och fixade iordning cykel. Jag var nervös…men fick iallafall i mig en macka och nocco. Satte mig vid bilen njöt att av titta på alla snygga cyklar av olika märken. EngelbrektsTuren är även ett seedinglopp till cykelvasan. Så många deltagare på detta lopp, uppdelat i olika kategorier. Jag körde motion dam. Tyvärr är fortfarande EngelbrektsTuren fortfarande mansdominerat. Om man ser på alla anmädla, så var 343 st män anmälda i motion herrar och i dam motion endast 39 st kvinnor….ja, ni fattar.. 

Dock känns detta ännu coolare som tjej att stiga in och kriga med grabbarna. Gör mig ingenting alls. Men hallå tjejer, kom igen!! Mountainbikelopp med tekniska partier ÄR tufft…inget att snacka om, tungan rätt i mun och hållbar cykel..

Starten gick 11:05. Ärligt, jag hade INGEN aning om HUR detta skulle gå, hur lång tid det skulle ta. Men jag tänkte mig, är jag under 4 timmar går det super bra. Jag visste det var mycket uppför och tekniska partier, men sen då…men jag hade som mål…att inte komma sist!!

Många startar samtidigt vilket blir att man ligger 2 och 2 typ på mindre väg, typ grusad cykelväg, jag la mig dirket i vänsterfilen och började redan köra om. Och ni som inte fattar….om du inte vill gasa…LIGG I HÖGER! Tack på förhand…Det måste man veta innan man kör lopp!

Efter ett par kilometrar började det uppför…uppför och uppför…pulsen steg, men bara att mata på, för jag vill hitta mitt flow, deltagare som jag kan hålla mig bakom…så efter ca 2 mil då kunde jag ”brassa” på utan att behöva köra om hela tiden.

Jag måste säga att under detta loppet var jag inne i någon form av euforisk dröm…jag kommer inte ihåg banan i detalj, jag bara körde. Så som man ska göra…tror jag. Loppet var på mycket skogsbilsvägar och med mycket rullgrus, det är lite läskigt, gäller att ta kurvorna rätt och inte för snävt då kan man glida och tappa fästet. Det var inte många meter asfalt igår. Så bra. För asfalt och mountainbike hör inte ihop….tycker inte jag.

Roliga tekniska bitar (singeltrack) genom skogen på flera ställen. Och det var verkligen bara att köra. Jag som vart så feg bara ”flög” över dessa stora, små, spetsiga stenar och rötter som låga överallt på stigen. Här var det inte borttaget något. Det small i däcken och jag tänkte, fan, inte punka nu!!!! Lätt hänt att hamna snett på en sten. Tappade kedjan på ett ställe där större stenar stack upp och jag slog i på något vis. Men det var bara och lyfta på den igen.

Jag hade 4 killar som jag kom ifatt på varje grusväg, brände om och när det tekniska partierna kom så körde dem om mig då jag inte är den snabbaste just där. Men min styrka kommer sen på det lite mer plana underlaget…

Det var så skoj för på sista tekniska biten så sa jag till en kille bakom: kör du om nu, jag håller höger… han: hahaha…du kommer ta ifatt mig sen, du är stark tjejen..

Mycket riktigt, jag tog honom när det var 5 kilometer kvar. När det var 3 kilometer kvar så tog jag några till…och hakade på 2 starka killar. 1 kilometer kvar, brände om dem när vi närmade oss mål inne i Norberg och jag gasade in på tiden 03:29 timmar!!!

Klapp på axeln av killen jag snackade med i skogen..han var impad och jag tackade för att ”draget”.

Att få genomföra detta lopp utan kramp, trötthet, dippar och cykelproblem…..känslan är obeskrivlig. Jag bara log! Helt underbart. Att känna sig så fräsch, känns nästan overkligt. För bara 2 år sen, ja, se bara på förra sommaren, när krampen kom och cykel havererade och trött som ett as..

Jag ger mig tusan på att all varierad styrketräning och cykling har format detta. Mina magnesiumtabletter varje dag och bra kost. Jag är stolt som en tupp och njuter av loppet fortfarande.

I min klass motion dam 70 km var det 41 startande, jag kom på 19:e placering. 31 minuter efter segraren i klassen. Ser man på elitklassen dam 70 km så gick segraren in på 2:27 timmar och den 6:e placeringen i den klassen gick in på 2:56 timmar. Vad jag menar är att för mig känns det inte att jag är så mycket efter…. För mig är 33 minuter i detta sammanhang på denna tunga bana inte mycket…jag har kämpat och ja, alltid vart sist….

Jag har lärt mig, att man FÅR inget gratis. Bara att träna på. Mata dessa förbannade backar om och om igen. Köra styrkan på gymmet och jaga konditionen…det finns inga genvägar..

Glad och skitig körde jag hem till mina föräldrar och njöt av god mat och champagne.