Engelbrekten 2017..

Idag gick Engelbrektsturen i Norberg. För ett år sedan, 24 juli 2017 var jag där och körde detta roliga lopp 70 km på stålhästen. Jag hade önskat så att jag vart där idag och cyklat det. 

Kan det vara så att det var pga att det gick så bra som det var så roligt? 

Jag vill dela min race rapport IGEN, trots ett år sedan. För detta var fjärilar i magen lopp..

****************************************************************

RACERAPPORT ENGELBREKTSTUREN

24 JULI, 2017

Det här må låta som ett skrytinlägg. En glad och feg motionsamatör här och som är galet glad efter gårdagens lopp- EngelbrektsTuren 70 km mountainbike.

Jag har sen några år drömt om att få köra detta lopp. Det skall vara tufft, mycket grus och lite knixiga stigar som jag älskar.

Jag var i Norberg strax innan 09:00 igår. Anmälde mig, och fixade iordning cykel. Jag var nervös…men fick iallafall i mig en macka och nocco. Satte mig vid bilen njöt att av titta på alla snygga cyklar av olika märken. EngelbrektsTuren är även ett seedinglopp till cykelvasan. Så många deltagare på detta lopp, uppdelat i olika kategorier. Jag körde motion dam. Tyvärr är fortfarande EngelbrektsTuren fortfarande mansdominerat. Om man ser på alla anmädla, så var 343 st män anmälda i motion herrar och i dam motion endast 39 st kvinnor….ja, ni fattar.. 

Dock känns detta ännu coolare som tjej att stiga in och kriga med grabbarna. Gör mig ingenting alls. Men hallå tjejer, kom igen!! Mountainbikelopp med tekniska partier ÄR tufft…inget att snacka om, tungan rätt i mun och hållbar cykel..

Starten gick 11:05. Ärligt, jag hade INGEN aning om HUR detta skulle gå, hur lång tid det skulle ta. Men jag tänkte mig, är jag under 4 timmar går det super bra. Jag visste det var mycket uppför och tekniska partier, men sen då…men jag hade som mål…att inte komma sist!!

Många startar samtidigt vilket blir att man ligger 2 och 2 typ på mindre väg, typ grusad cykelväg, jag la mig dirket i vänsterfilen och började redan köra om. Och ni som inte fattar….om du inte vill gasa…LIGG I HÖGER! Tack på förhand…Det måste man veta innan man kör lopp!

Efter ett par kilometrar började det uppför…uppför och uppför…pulsen steg, men bara att mata på, för jag vill hitta mitt flow, deltagare som jag kan hålla mig bakom…så efter ca 2 mil då kunde jag ”brassa” på utan att behöva köra om hela tiden.

Jag måste säga att under detta loppet var jag inne i någon form av euforisk dröm…jag kommer inte ihåg banan i detalj, jag bara körde. Så som man ska göra…tror jag. Loppet var på mycket skogsbilsvägar och med mycket rullgrus, det är lite läskigt, gäller att ta kurvorna rätt och inte för snävt då kan man glida och tappa fästet. Det var inte många meter asfalt igår. Så bra. För asfalt och mountainbike hör inte ihop….tycker inte jag.

Roliga tekniska bitar (singeltrack) genom skogen på flera ställen. Och det var verkligen bara att köra. Jag som vart så feg bara ”flög” över dessa stora, små, spetsiga stenar och rötter som låga överallt på stigen. Här var det inte borttaget något. Det small i däcken och jag tänkte, fan, inte punka nu!!!! Lätt hänt att hamna snett på en sten. Tappade kedjan på ett ställe där större stenar stack upp och jag slog i på något vis. Men det var bara och lyfta på den igen.

Jag hade 4 killar som jag kom ifatt på varje grusväg, brände om och när det tekniska partierna kom så körde dem om mig då jag inte är den snabbaste just där. Men min styrka kommer sen på det lite mer plana underlaget…

Det var så skoj för på sista tekniska biten så sa jag till en kille bakom: kör du om nu, jag håller höger… han: hahaha…du kommer ta ifatt mig sen, du är stark tjejen..

Mycket riktigt, jag tog honom när det var 5 kilometer kvar. När det var 3 kilometer kvar så tog jag några till…och hakade på 2 starka killar. 1 kilometer kvar, brände om dem när vi närmade oss mål inne i Norberg och jag gasade in på tiden 03:29 timmar!!!

Klapp på axeln av killen jag snackade med i skogen..han var impad och jag tackade för att ”draget”.

Att få genomföra detta lopp utan kramp, trötthet, dippar och cykelproblem…..känslan är obeskrivlig. Jag bara log! Helt underbart. Att känna sig så fräsch, känns nästan overkligt. För bara 2 år sen, ja, se bara på förra sommaren, när krampen kom och cykel havererade och trött som ett as..

Jag ger mig tusan på att all varierad styrketräning och cykling har format detta. Mina magnesiumtabletter varje dag och bra kost. Jag är stolt som en tupp och njuter av loppet fortfarande.

I min klass motion dam 70 km var det 41 startande, jag kom på 19:e placering. 31 minuter efter segraren i klassen. Ser man på elitklassen dam 70 km så gick segraren in på 2:27 timmar och den 6:e placeringen i den klassen gick in på 2:56 timmar. Vad jag menar är att för mig känns det inte att jag är så mycket efter…. För mig är 33 minuter i detta sammanhang på denna tunga bana inte mycket…jag har kämpat och ja, alltid vart sist….

Jag har lärt mig, att man FÅR inget gratis. Bara att träna på. Mata dessa förbannade backar om och om igen. Köra styrkan på gymmet och jaga konditionen…det finns inga genvägar..

Glad och skitig körde jag hem till mina föräldrar och njöt av god mat och champagne.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s